Vagnshistoriska sällskapets medlemmar hade hämtat och ställt ut gamla häståkdon på Sjundby slottsgård i samband med Sjundeå Pro Häst -evenemanget.
Sällskapets medlemmar Wim van der Kooij och Maija Räihä skjutsade publik under tillställningen och medlemmarna hade ställt ut följande åkdon:
Två kyrkslädar, Stocksläde, Dog Cart, Wagonette, American Bug, Trilla
Sällskapets styrelsemedlem Carin Knape med vänner var klädda i medeltidskläder och till riddare på evenemanget. Carin bevisade igen sina otroliga hantverkskunskaper för hon hade själv kopplat ihop tusentals små metallringar till harnesken som hon bar som en beriden riddare. Hon hade planerat och sytt både manteln som hästen bar och också den egna manteln som var på harnesken.
Margareta Segersven, som är styrelsemedlem i sällskapet, höll under dagen tre separata presentationer av sitt hem Sjundby Slott.
Sjundby Slott som består av två våningar, är det största bevarade herrgårdsslottet från renesanstiden. Slottet är byggt under flere årtionden och grundades på 1560-talet av fältmarskalken Jakob Henriksson Hästesko. Jakob Hästesko var i två omgångar kommendant och guvernör på Viborgs Slott. Jakob Hästesko var Erik XIV:s förtrodda. Han dog i krigsfångenskap år 1567 och byggnadsarbetet fortsatte med den följande guvernören Klas Åkesson Tott 1571-1590. Klas Tottingick äktenskap år1570 med Jakob Hästeskos änka. Tott hade deltagit med Gustaf Vasa i kriget mot Ryssland 1555-1557 och med Erik XIV i kriget mot Danmark där hon råkade i Dansk fångenskap och var fängslad i fyra år. Han besatt höga ämbeten som t.ex. krigskommissarie och ståthållare i Estland, ståthållare i Finland, marskalk i Finland och Karelen mm. Kungen kallade honom för troman och råd. Han föll dock i onåd 1590 när han motsatte Johan den III:s planer och miste alla sina ämbeten.
Efter Klas Tott blev hans son Henrik Klasson Tott herre på Sjundby Slott. Han var gift med Erik den XIV:s och Karin Månsdotters äldsta barn, dottern Sigrid. Han var landshövding för Österbottens län. Det berättas att änkedrottningen Karin Månsdotter har visstat på Sjundby hos sin dotter.I övre våningen av Slottet finns det nuförtiden ett rum i rosa färger som kallas för Karin Månsdotters rum. I den övre våningen finns också slottets festligaste rum, en stor sal på 9,5 m x 12 m, vars tak täcks av segeldukar som är erövrade på 1790-talet som krigsbyte från ryska krigsfartyg i striderna vid Svensksund.
Tott-släktens tid på Sjundby slutar 1654 med greven, riksrådet, kanslirådet, diplomaten, den överste kammarherren, och riksstallmästaren Klas Åkesson Tott (den yngre), vars utmärkelser sägs ha haft sin grund i drottning Kristinas synnerliga ynnest. Efter honom kommer friherren, riksrådet Gustav Sparre 1654-1660 och friherren och landshövdingen Ernst Johan Creutz 1660-1684 tider. Året 1698 går gården och slottet i Adlercreutz släktens ägo och har sedan dess hållitsi släkten. Undantagetär naturligtvis Porkala arrendetiden till Sovjetunionen 1944-1956, för gården fanns på arrende området. Sjundby upplevde under den här perioden kanske sin värsta förströelse i historien. Det tog över tio år att genomföra restaureringsarbetetsom förverkligades med privata medel. De 2,5 meter tjocka väggarna på herrgårdsslottet, som i tiderna gjordes kraftiga med tanke på försvaret, höll trots allt med sina djupa fönster också arrendetiden.
Under slottet finns det fyra stora murade valv av skifferstenar. Det berättas att i valven har man i tiderna hållit fångar. Dagsljus kommer det inte till källarvåningen. Bosatta i slottet under arrendetiden hade hittat en lönndörr i källaren,som man inte hade vetat om tidigare.
Sjundby Slott ligger invid Sjundeå ån där strömmen bildar en liten fors och är något bredare. Invid ån ligger också gårdens kraftverk, som än idag producerar elektriciteten till gården. Helene Scherfbeck har målat det här natursköna landskapet i sin kända akvarell Den gamla herrgården. Slottet finns även tecknat på 1,20 marks frimärket från 1982.
Historien om Matti Mattsson Retulas trilla som var en av de utställda
Matti Retula var riksdagsman under lantdagarna 1863. De var Finlands andra lantdagar i Finlands självstyretid och från de senaste lantdagarna hade det gått 54 år. Matti Retula använde flexibelt tillnamnen Retula, Kartano och Ylikartano. Han varierade också sitt förnamn från Matti till Matts, för som självlärd i både läs- och skrivkonsten, och också kunnig i det svenska språket ville han på det här sättet visa att han behärskar även svenskan. I riksdagens arkiv kan man läsa att han har angivit som sitt yrke rusthållare. Matts Retula var representant för bondeståndet.
Han hade också blivit vald till det så kallade januariutskottet bland tolv andra representanter från bondeståndet. Det här var en slags mindre riksdag med en kammare som hade i uppgift att planera de egentliga kommande lantdagarna. Till utskottet hörde tolv representanter från de fyra stånden. I varjestånd hade det varit val till utskottet. Valet blev det ända valet på 1800-talet därman med offentliga statliga val valde representanter till riksdagen, och det ända där man inte sammanträdde skilt ståndvis.
Från och med den 18 september 1863 vid invigningen av lantdagarna räknar man att Finlands regelbundna riksdagstid har börjat. Tsar Alexander den II gav vid invigningsfesten i Helsingfors i det kejserliga palatset (nuvarande presidentens slott) löftet att härefter kommer riksdagarna att hållas regelbundet.
Matts Retula var husbonde på Retula Gård (Ylikartano). Gården ligger i Tavastland och Hattula socken på ön Retulansaari som är den största holmen i Vanajavesi. Om gården finns det anteckningar redan från 1400-talet då gården var ett frälsegods (frälst från skatt).
På Matts Retulas tidkom man till gården bara med gårdens färja, båt, eller längs isen. Trillan har bevarats på gården dåman alltid levt sparsamt på holmen och mycket har bevarats. På gården finns ett litet hemmuseum.
Trillan ägs av Retula Gårds nuvarande husbonde Jocce Jönsson som är Vagnshistoriska Sällskapets sekreterare.